Idag efter praktiken blev jag hembjuden till en av lararna. Hon heter Phu och ar 25 ar. Hon flyttade tillsammans med sin lillasyster pa 17 ar till Hanoi for att fa mojlighete till bra utbildning och senare jobb.
Phu bor pa en liten gard med massor av lagenheter. Langenheterna besta av ett rum for att sova i och ett mindre badrum. Finns inga glasrutor i fonstrerna utom dom e forsadda med ett galler och tra luckor man stanger pa kvallen. Man bor lite och trangt men hemtrevligt och mysigt ar det!
Phu bjod pa mat! Kott blandat me graslok, soja och div kryddor, detta stektes upp i honung. Till detta at vi ris, morotter och nagon kal upp stekta och soppa.
Senare pa kvallen gick jag, Phu och tva av hennes vanner till Hanois stadium for att dricka iste.
Langs vagen med danande moppeder och bilar hadde folk stallt upp projektorer och satt och sjong kareoke med trafikens brus i bakgrunden.
Mitt i vagen (pa ett av strackat omrade) stog moppeder pakerade och folk satt pa sma plast pallar och drack iste. Vi satte oss dock vid sidan av vagen pa ett grasomrade.
Tjejerna berattar att dom drommer om att fa mojligheten att aka utomlands och studera eller bara resa for den delen. Dom ser pa mitt liv och sager att dom onskar att dom hade samma valmojlighet men att fattigdomen har i Vietnam ar for stor for att kunna gora en sadan resa.
Att fa dela deras vardag ar en otrolig upplevelse har ager man inte mer an man behover och man sparar alla pengar man kan. Trots att dom inser att jag har inga problem att betala for mig sa later dom mig inte gora det. Deras vanlighet och omtanke ar rorande men det kanns lite jobbigt att inte fa betala eller bjuda dom nar jag vet hur mycket dom behover jobba for sina pengar.
Phu bor pa en liten gard med massor av lagenheter. Langenheterna besta av ett rum for att sova i och ett mindre badrum. Finns inga glasrutor i fonstrerna utom dom e forsadda med ett galler och tra luckor man stanger pa kvallen. Man bor lite och trangt men hemtrevligt och mysigt ar det!
Phu bjod pa mat! Kott blandat me graslok, soja och div kryddor, detta stektes upp i honung. Till detta at vi ris, morotter och nagon kal upp stekta och soppa.
Senare pa kvallen gick jag, Phu och tva av hennes vanner till Hanois stadium for att dricka iste.
Langs vagen med danande moppeder och bilar hadde folk stallt upp projektorer och satt och sjong kareoke med trafikens brus i bakgrunden.
Mitt i vagen (pa ett av strackat omrade) stog moppeder pakerade och folk satt pa sma plast pallar och drack iste. Vi satte oss dock vid sidan av vagen pa ett grasomrade.
Att fa dela deras vardag ar en otrolig upplevelse har ager man inte mer an man behover och man sparar alla pengar man kan. Trots att dom inser att jag har inga problem att betala for mig sa later dom mig inte gora det. Deras vanlighet och omtanke ar rorande men det kanns lite jobbigt att inte fa betala eller bjuda dom nar jag vet hur mycket dom behover jobba for sina pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar