Sa da var man nere!
Kanner spontant att kroppen inte ar skapad for 17h flyg resa... Men ner kom jag!
Det ar en marklig kannsla att antligen satta fotterna pa marken och for att faktiskt stanna och inte ta nasta plan vidare. Och vilken resa!
Forst flyget till helsingfors (sittandes bredvid en halvt onykter smatt illaluktande man som desutom snarkar!) for att landa och med hjartat i halsgroppen se pa en tavla att det star att flyget mot hongkong gả om tio minuter. Sa efter att ha sprungit genom helsingfors trevliga (det jag sag ivarjefall) treminal lyckades jag hitta gaten och mót av en forvand blick fran en samling manniskor som vantar pa flyget... Trót den kara tavlans pastaende om att planet snart skall ga blev det till att sitta en timme innan man fick betrada planet.
Jag vet inte om det var for att det kanndes som om jag holl pa att svalta ihjall eller om det faktiskt smakade gott men forsta gangen pa lange som jag tyckte om flygmaten! Sa pa detta gigantiska plan mot Honkong ihopkruypen i det konstigaste sovstallningar jag vart med om lyckades jag overleva mitt flyg pa 9h och 45min! Det kanndes i hela kroppen men nagra studers somn lyckades man allt fa.
Kanner spontant att infor hemresan bor jag skaffa en sadan dar nackkudde for att skona min stackars nacke fran en liknande upplevelse ...
Hongkong, inte mycket han jag se av dig men flygplatsen... here min skapare.... Tusen tack till dom underbara vaktarna som hjalpte mig och andra vilsna turister vart vi skulle ta vagen! Upp och nẻ och runt, i hisar pa sma busar fran den enna sidan av flygplatsen till den andra. Trafa en smatt overviktig finsk man i vask kontrollen som tyckte jag skulle strunta i Hanoi och folja med honom till Australien istallet. Trót det fortjusande erbjudandet lyckades jag ta mig till min egen gate mot Hanoi.
Den solnedgangen jag upplevde fran det planet ả svart att beskriva. Kanndes nastan som en disney film! forgerna vả ortroliga i skiftningarna mot varandra och sedan pof! sa blev det kolsvart. Sen borjade man se lamporna fran staderna nedan for, man behver inte aka till rymden for att kanna sig om given at stjarnor. Satt dig pa ett plan mot Hanoi pa kvallen skall du se hủ dom glittrar dar nere.
Sa... nu sitter jag har pa mitt lilla hotelrum langst upp i en galet smal och hog byggnad utan hiss... Tur att man ar liten och sot sa att man kan fa den snalla pojken i receotionen att bara upp vaskan <3
Nu kanner jag dock verken efter min lâng flygresa och tanker krypa ner i den aallt for stora sangen i detta lilla rum..
Ma all lycka vả med er och kom ihag!!
you can't stop the signal!!
(hotellet heter Serenity det ar vall sjalvklart att jag kommer gora anspelningar pa det!)
Kanner spontant att kroppen inte ar skapad for 17h flyg resa... Men ner kom jag!
Det ar en marklig kannsla att antligen satta fotterna pa marken och for att faktiskt stanna och inte ta nasta plan vidare. Och vilken resa!
Forst flyget till helsingfors (sittandes bredvid en halvt onykter smatt illaluktande man som desutom snarkar!) for att landa och med hjartat i halsgroppen se pa en tavla att det star att flyget mot hongkong gả om tio minuter. Sa efter att ha sprungit genom helsingfors trevliga (det jag sag ivarjefall) treminal lyckades jag hitta gaten och mót av en forvand blick fran en samling manniskor som vantar pa flyget... Trót den kara tavlans pastaende om att planet snart skall ga blev det till att sitta en timme innan man fick betrada planet.
Jag vet inte om det var for att det kanndes som om jag holl pa att svalta ihjall eller om det faktiskt smakade gott men forsta gangen pa lange som jag tyckte om flygmaten! Sa pa detta gigantiska plan mot Honkong ihopkruypen i det konstigaste sovstallningar jag vart med om lyckades jag overleva mitt flyg pa 9h och 45min! Det kanndes i hela kroppen men nagra studers somn lyckades man allt fa.
Kanner spontant att infor hemresan bor jag skaffa en sadan dar nackkudde for att skona min stackars nacke fran en liknande upplevelse ...
Hongkong, inte mycket han jag se av dig men flygplatsen... here min skapare.... Tusen tack till dom underbara vaktarna som hjalpte mig och andra vilsna turister vart vi skulle ta vagen! Upp och nẻ och runt, i hisar pa sma busar fran den enna sidan av flygplatsen till den andra. Trafa en smatt overviktig finsk man i vask kontrollen som tyckte jag skulle strunta i Hanoi och folja med honom till Australien istallet. Trót det fortjusande erbjudandet lyckades jag ta mig till min egen gate mot Hanoi.
Den solnedgangen jag upplevde fran det planet ả svart att beskriva. Kanndes nastan som en disney film! forgerna vả ortroliga i skiftningarna mot varandra och sedan pof! sa blev det kolsvart. Sen borjade man se lamporna fran staderna nedan for, man behver inte aka till rymden for att kanna sig om given at stjarnor. Satt dig pa ett plan mot Hanoi pa kvallen skall du se hủ dom glittrar dar nere.
Sa... nu sitter jag har pa mitt lilla hotelrum langst upp i en galet smal och hog byggnad utan hiss... Tur att man ar liten och sot sa att man kan fa den snalla pojken i receotionen att bara upp vaskan <3
Nu kanner jag dock verken efter min lâng flygresa och tanker krypa ner i den aallt for stora sangen i detta lilla rum..
Ma all lycka vả med er och kom ihag!!
you can't stop the signal!!
(hotellet heter Serenity det ar vall sjalvklart att jag kommer gora anspelningar pa det!)
Vad skönt att höra att du är framme och att allt gått bra!
SvaraRaderaVisst är Hong Kongs flygplats lite galen?
Kram Lotta S
Skojar du? tackar vet jag Landvetter alldeles lagom storlek pa en flygplats. Mindre risk att ga vilse dar ;)
RaderaKram Josse